lördag 18 april 2009

Den krassa verkligheten.....

.... på en lantgård är för en utomstående och oinitierad säkert på de äcklig och grym.
Det är födslar och dödslar.
Tänkte beskriva några händelser som passerat under åren.
Förvånansvärt många födslar går bra men en och annan går snett, som den sista kalvningen häromdagen.
En gång gick en fölning snett och fölet fick sågas i delar inuti stoet och plockas ut bit för bit.
Orkar du fortsätta läsa?
Många gånger har man varit med och dragit fram kalvar, slemmiga och blodiga, hala som ålar och omöjliga att få ett tag om annat än klövarna.
Den gamle veterinären, han som fanns på nära håll och som inte längre finns, hade ett knep.
Han slängde alltid av sig och jobbade i undertröjan och galonbyxor.
Gick det inte att få fram kalven med rep runt klövarna, dom kunde ju ligga bakåt, så stack han in långfingrarna i ögonen (trodde jag första gången) på kalven och drog. I själva verket så rullade ögat undan och han fick ett bra tag i själva kraniet och ögat skadades inte.
Tveksamt om dagens veterinärer kan sådana knep eller får lära sig att plocka ut ett föl eller kalv i delar utan man avlivar moderdjuret istället.
Tilläggas kan att stoet som det hände med fick flera föl efter det.
En ko som skulle tas in efter betet blev skogstokig och anföll allt och alla så henne fick vi skjuta med älgstudsare.
Olyckor händer då och då både med folk och fä.
Husbonden har klarat sig förvånansvärt bra och han räknar bara sånt som tarvar läkarbesök.
Den brutna armen för ett par år sedan trodde han att han skulle klara och jobbade glatt vidare i tre dagar med bruten underarm.
När armen antog en något blå färgton då ingrep jag, och det slutade med gips från tummen upp till armhålan.
Jag ångrade mig flera gånger för sedan fick jag sköta ladugården i åtta veckor. Där fick jag för jag la mig i.
Och det var faktiskt hans eget fel för han och kossans huvud möttes på halva vägen och hennes huvud var hårdare.
Husbonden har varit stark och vältränad och har på det sättet klarat sig i ett av det mest olycksdrabbade yrken som finns men visst har jag haft hjärtat i halsgropen mer än en gång.
Jag har sett honom släpas efter kor och hästar, sett honom slänga kor mer eller mindre på rygg i värsta rodeostil, han har aldrig haft vett på att släppa taget.
En hundrakilos säck på ryggen uppför en trappa till sädmagasinet.......ssssssss Magnus Samuelsson, släng dig i väggen.
Nu ropar han att frukosten är färdig så nu slutar jag för denna gång!
mvh R

5 kommentarer:

Ninna sa...

Minns vår gamla veterinär - han var en hejare på att operera för "vasst". Och när veterinärstationen röjdes ur för nya uppgifter så hittades bland annat träben för kvigor... (samma veterinär). Han var förresten ett riktigt original på flera sätt. Och han kunde berätta om sina upplevelser också! Fast jag ska inte klaga. vi har bra veterinärer nu också - om man nu får tag i dom.

reneesfotoblogg sa...

Ja det var just det...om man få tag på dom!
Bättre? Ja, på en del sätt eftersom dom har mer teknik att ta till, men i en ladugård bland en massa andra djur hjälper inte tekniken. Då är det rå muskelstyrka och sunt bondförnuft som gäller.
Hej förresten, trevligt med en ny läsare.
mvh R
PS Vasst kan jag inte påminna mig att vi haft någon gång, tack o lov. DS

Panter sa...

Det finns nog många som har en romantserad bild av att bo och leva på lantgård. Hårt arbete och själv är bäste dräng är nog mera likt verkligheten.

reneesfotoblogg sa...

Absolut, plus blod svett och tårar.
mvh R

Eva H-höjden sa...

Jisses.....skrattar lite nervöst...