Tjocka släkten

Arvstvisten kallar jag bilden

Städade i arbetsrummet och hittade pärmen med släktforskningsanteckningar.

I den satt en lapp med en dikt som beskriver ett beteende som är allt för vanligt.

ARVET

De rev och slet uti möbler och sängar

och lyfte på mattor på jakt efter pengar.

De öppnade ugnen och grävde i spisen

och vände på urnan på kakelugnsfrisen.

Man talade gråtmilt och vänt om den döde

som levt eremitliv och mött sådant öde.

Men när gubben levde kom ingen på tanken

att han var nåt annat än pengar på banken.

När röjningsarbetet var färdigt för dagen

så åt de och drack, för att få nåt i magen.

Sen återtod bara det slutliga provet,

att dela så lika som möjligt på rovet.

Nu hårdnade blicken och orden blev kalla

och avunden lyste som grönaste galla,

det fanns ingen ände på bråket och kivet

och alla blev ovänner för resten av livet.

Vem som skrivit den har jag ingen aning om.

Helt klart en person med erfarenhet.

Hade faktiskt kunnat vara jag själv som diktat om jag haft ådran.

mvh R