Fådda blommor.....

....i mitt köksfönster.
En utblommad stängel med sex klockor och nu en med fem!
Tack Mikael, du vet vad en gammal grevinna behöver i vintermörkret.

Blommig fredag.......

....får bli Blommig söndag istället men temat är fullständigt omöjligt.
Favoriten bland perenner.
Kanske hade varit lättare med "den man aldrig skulle komma på idén att plantera i sin trädgård".
Den vita Krolliljan står emellertid högt upp på listan.
Här kan du se andras favoriter.

Några tulpaner.....

.... har väl ingen mått illa av?

Ormvråken....

....låter sig väl smaka av hjortköttet.
Nu har husbonden satt fast det ordentligt så att skator och kråkor får tji.
Först fota jag genom köksfönstret stängt, sedan öppnade jag försiktigt och det gick också bra.
På med stövlar och smög ut altanvägen , tog ett steg i taget, sakta och ..... fem meter ifrån så fastnade jag med särken i Honungsrosens långa taggiga slanor och då var det kört.  Det går inte att ta sig ur det greppet utan köra iväg ens en uppstoppad fågel.
Hade det inte varit så ruggigt väder skulle jag satt mig i gömslet men riktigt så duktig fågelfotograf är jag inte.

Hade planer ....

....på att försöka rensa upp i trädgården bland alla krukor som ligger i drivor, balkonglådor som ligger på marken, grenar och nerblåsta träd som ligger huller om buller men jag tror jag skiter i det för nu tar det i att blåsa igen. Sicken tur!

Tror jag ska ändra namn på bloggen......

..... till "Nattbloggaren"?
Så sitter man här igen trots att varje förnuftig människa ligger och sover eftersom klockan är halv två på natten.
Nu kan jag inte skylla på stormen dock, men det är vädrets makter som är orsaken lika förbannat.
Hörru du, verkmästar`n som har hand om vädret har du ingen meteorologisk utbildning alls?
Har du klart för dig att det är januari månad eller har du tappat räkningen totalt?
Du kan väl för fan inte knäppa på vilket väder som helst vid den här tiden på året?
Vindar med orkanstyrka i härom natten och nu hagelbyar hårda så det väcker upp de döda plus några rediga åskknallar för säkerhets skull så att man alldeles säkert vaknar.
Är du dum i hela huvudet eller är det någon som haft med sig nattvardsvin upp så du är på örat?
Gårdshunden har ju blivit både åsk- och skotträdd så nu lär det väl ta en stund innan han kan komma till ro efter dom smällarna så jag får väl sitta här och uggla någon timma till tack vare dig.
Så tack för det, ditt himla pucko!
 

 

Sova.....

... blir det inte mycket av i natt förstår jag för utanför vrålar stormen, stundtals med orkanstyrka.
Klockan är snart ett och jag har värmt en mugg mjölk för att lugna ner mig.
Då och då slår en gren eller annat föremål i väggen eller ett fönster och jag väcker till varje gång livrädd att någon ruta ska krossas.
Om ärligheten ska fram så föredrar jag ett rejält åskväder för det går ganska snabbt över men det här vrålandet har pågått sedan flera timmar och det är obehagligt och ganska skrämmande tycker jag.
Gården ligger helt öppen för vindarna från alla håll utom östan (och därifrån blåser det inte) så det känns av. Det sliter och drar, bankar och slår i byggnader och uthus och man kan bara hoppas att allt är intakt till morgonen. Det blir i alla fall till att samla grenar och kvistar på altanen, det har jag sett.
Lyckligtvis har vi inte elavbrott ännu men det har blinkat oroväckande ett par gånger. Fattas bara att det händer, då kan jag inte fördriva tiden vare sig med datorn eller teve.
Husbonden sover så klart och Pitbullen också men Gårdshunden gillar inte läget precis som jag.

Under tiden .....

....glädjer jag mig över de vackra orkidéerna som jag fick av goda vänner i födelsedagspresent.

På onsdag.......

....då åker julen ut och tulpanerna in! 
Kosta vad det kosta vill!

Ännu mera färglöst....

....fast lite vackert ändå!

Ormvråken som vi försöker mata med hjortkött men som nog är lite ding i huvudet för 
den låter skatorna ta först. Fotad genom köksfönstret och tjockt dis.

Husbonden.....

.... står oftast för dramatiken här på gården.
Ibland undrar jag om han bara vill ha uppmärksamhet och tar till vilka medel som helst, men jag kan tycka att han tar i lite för mycket.
Dagarna före jul i stöket så framlade jag en önskan om att få den gamla antika symaskinen förpassad till övervåningen.
En gammal Singer med ett underrede i järn är ingen lätt pjäs så jag deklarerade klart att vi måste invänta Huliganens hjälp sedan gick jag in i salen för att fortsätta fönsterputsningen.
Plötsligt uppstod det ett långdraget brak och dunder, närmare bestämt cirka tio trappsteg långt och slutade med ett stön.
Vid det laget stod jag redan i hallen och ser Husbonden liggande nedanför trappan med symaskinen över sig stönande: "Jag slant i svängen".
När han pallrat sig upp,  känt efter om kroppen var intakt så kommer nästa replik: "Det är bara remmen som gått av".
Vad jag gastade kan inte återges för då tar datorn eld.
Blodvite hade dock uppstått men inte värre än att några stora plåster täckte eländet.
I sin fulla kraft kunde min käre make springa uppför trappan till sädesmagasinet med en hundrakilos säck på ryggen men den tiden är förbi kan jag meddela.
Tror jag ska informera Husbonden om det.

Sömnlös i Seattle.....

..... är det inte men mera sömnlös i Skepplanda.
Verkligen inte lika spännande men ljudeffekterna är fullt i klass med vilken deckare som helst.
Stormen viner runt huset, saker och ting skramlar runt, plåtar slår och det är omöjligt att sova.
Klockan är halv fyra och sömnen har inte infunnit sig.
Tänker på det gamla päronträdet som står ett par meter från huset och som egentligen skulle varit nertaget för länge sedan men det är inte gjort i en handvändning.
Ena halvan av det tvådelade trädet kapade Husbonden för några år sedan och eftersom det är minst tio meter högt så var det inte enkelt.
Men nu måste det nog bli av för skulle det ske som inte får ske så lägger det sig rakt över huset.
Den gigantiska linden, det gamla vårdträdet som var minst hundra år och som gav upp i de hårda vindarna av ålder och röta för några år sedan hade ju den goda smaken att undvika huset med några meter men skulle päronträdet ge sig så har det ingen annan väg att gå än över huset.
Mästarkrysset, Svåra krysset, Kvistiga krysset är så gott som färdiga med några få undantag men det spelar ingen roll för jag har aldrig skickat in trots att jag löst korsord varje kväll i säkert tjugo år.
Nu är klockan fyra och det verkar som att det mojnat en aning så jag överlämnar fåtöljen till Pitbullen och går och knyter mig. 
Godnatt!
Eller snarare Godmorgon!