fredag 4 april 2014

Rynkigt

När jag målar mig, ögonen alltså så använder jag förstoringsspegel och läsglasögon med styrka 2,5 för att träffa rätt. Alltså, först målar jag mig sedan sätter jag på glasen för att kolla så det ser någorlunda ut. Ibland kan ögonskuggan nämligen hamna under ögonen och då ser man ut som om man var döende i lungsot och det vill man ju inte. Man behöver ju inte lägga lök på laxen.
Alltnog, i morse råkade jag sänka spegeln och fokus hamnade på området halsen och därunder. Till saken hör att tuttarna var upplyfta med hjälp av en bysthållare (och det var inte Husbonden).
Men dra mig baklänges vilken syn. Det såg ut om en topografisk karta över en lavaöken kraftigt förminskad. På en yta av en kvadratcentimeter var det säkert hundra nålfina rynkor. Inte vackert!
Men det är klart, allt skinnet som trycks ihop med hjälp av behån måste ju vecka sig, men att det blev så himla många kunde jag aldrig tro.
Så, lösningen är att köra utan behå tydligen för då gör tyngdlagen att skinnet på halsen och nedåt dras ut och ser slätt och ungdomligt ut. Eller så kanske man kan ha en svart polojumper!  Blir säkert skönt i sommarvärmen.
 

2 kommentarer:

Den där tjockisen sa...

Själv ägnade jag 80-talet åt att sola som om det inte fanns någon morgondag. Vilket betyder att jag idag ser ut som en medvurst under halsen. Polotröja är ett perfekt plagg året runt!

reneesfotoblogg sa...

Tjockisen; Ungefär så ligger det till för mig också fast jag började lite tidigare och helst i tropikerna där den gassade värre än värst.