lördag 3 september 2011

När tungan slinter

I Göteborg finns det två tidningar nämligen GP och GT.
I mitt tidigare liv, när jag var i arbete så brukade någon sticka upp till affären innan lunchdags för att inhandla diverse, både för invärtes och utvärtes bruk.
Någon ville alltid ha en tidning och det varierade mellan GP och GT.
Bäddat för missförstånd förstås.
För att klargöra skillnaden mellan P och T så sa jag en gång, GP med P som i Pitt.
Behöver jag säga att det blev myntat på jobbet.
Det hänger fortfarande med och det händer allt som oftast att jag säger förklarande: P som i Pitt.
Kan någon människa förstå varför folk tittar en aning undrande?

6 kommentarer:

nillas liv på pinnen sa...

Nej, det kan jag inte förstå.
Ett klockrent pedagogiskt förtydligande. Du skulle ha blivit lärare, damnit.

reneesfotoblogg sa...

Har alltid haft lätt att åskådliggöra saker och ting på ett ganska, för gemene man burleskt sätt så varför inte. Högstadieelever borde uppskatta det.

Mian sa...

Hur bra som helst. Ingen tvekan om vilken bokstav som avses.
P som i pitt tänker jag fr.o.m. nu låna, rätt av.

reneesfotoblogg sa...

Mian: Väl bekomme!
Kunde Gösta Ekman så kan väl vi! (om du är gammal nog för att komma ihåg sketchen med läkaren och patienten med frun där alla till slut tyckte det var roligt att säga ...PITT!)

Barnens Hjältar sa...

Jättefin triss! snygga foton. Ha en fin söndag!

Mian sa...

Renée: jo då, jag är gammal nog :-)
Tourettes syndrom hörde man aldrig talas om på den tiden, då när pitt-sketchen gjordes...