Hut går hem!

Inte med ett ord förebrådde jag Husbonden för den sönderslagna sockerskålen igår eftersom han dammsög hela nedervåningen på jakt efter glassplitter.

Nyss hade vi en god vän på besök och Husbonden ställde fram kaffet och hela sockerpaketen på bordet.

Han ursäktade sig med att han slagit sönder sockerskålen.

Eftersom dessa två herrar ofta gaddar ihop sig och är ohemult elaka mot mig så tog jag tillfället i akt att ge igen och påpekade då att det minsann inte var det enda Husbonden slagit sönder.

I julas hade jag en liten tomte i keramik sittandes på en hylla mellan två köksskåp. Tomten är en kär present och formad så att han kan sitta på kanten med benen utanför.

Alltnog, när julen var över så skulle jag plocka ner den lilla figuren och upptäckte att han var i två delar.

Gissa vem som var den skyldige?

När jag nu påpekade detta för Husbonden så blev han lite kaxig, kompisen var ju närvarande, och tyckte att jag inte skulle ha grejor på ett sådant sätt att dom var i vägen.

Då ilsknade jag till och talade om för honom att han minsann inte behövde fiddla bland mina fina tekoppar och andra vackra saker som jag har på display i hyllan och för att demonstrera för vännen så lägger jag handen på en av hyllorna.

Lite hårdhänt kanske för den vippade över och en vacker sockerskål i vitt och guld flög i en båge och landade på det hårda golvet.

Tablå, kan man säga!

Herrarna fick sig ett gott skratt på min bekostnad i alla fall.

Och jag med!