lördag 25 december 2010

För några år sedan......

....tog jag ställning.
Nu skulle här jädrar i mig inte vara någon gran till jul!
Inte inomhus i alla fall.
Och det har vi inte haft heller och vi har överlevt.
Alla lådor med miljoner färgade kulor och annat glitter har fått stå kvar i hyllan och samlat damm.
Inget tjat om vattning av graneländet och inget barr.
Det är ju inte så att vi inte har tillgång till tusentals granar alldeles gratis.
Grovbarriga, finbarriga, täta, glesa, rakvuxna eller snedvuxna.
Huggen långt i förväg i frost eller dagen innan julafton i blidväder, eller tvärtom.
Albyl, Magnecyl eller sockerbitar you name it och vi har prövat.
MEN LIKA FÖRBANNAT SÅ BARRAR DEN!
Så fort någon råkar hosta, stampa med foten eller slå i en dörr och ännu värre, fjärtar så verkar det som om den får en panikattack och släpper en miljon barr.
Finns det något som heter stressbarra?
Hundar brukar stressfälla hos veterinären, kanske det är samma fenomen hos granar?
Dom kanske inte alls tycker om att bli avhuggna jäms med rotknölarna och nertryckta i en liten bytta med ytterst lite vatten om något alls.
Och hur roligt är det att bli fullhängda med allehanda lull-lull plus en elkabel som det kanske är överslag i och som skickar ut små stötar.
Tänk själv hur det vore att stå där fjättrad, fullbehängd, utan vatten och i tjugofem graders värme alltmedan kvalster, spindlar och andra småkryp vaknar till liv av värmen i tron att det är sommar.
Fy fan vad det måste klia i barken och i barren!
Och så får den stackarn stå ända till långt in i januari och under tiden blir den kalare och kalare, kulorna glider av grenarna, faller i golvet och går i tusen bitar.
När den äntligen får komma ut är det för sent, den kan aldrig bli grön igen utan går till eldbegängelse.
Inte ens där blir den till någon nytta då den är alldeles förtorkad och det säger bara fjutt i vedspisen och den lilla värme den alstrar räcker inte ens till att värma en kopp kaffe.
Kvar inomhus ligger barren!
Överallt, i minsta springa letar dom sig ner.
Varje gång man dammsuger hittar man barr ända fram till midsommar.
Nä, gör som jag, gå med i GRIS (Granarnas Rätt I Samhället)!
Då säger någon: Men varför köper du inte en plastgran?
Men där går gränsen! 
Aldrig i livet!
Vad kan man nu dra för konsekvenser av detta?
Inga alls som vanligt.
Man gör precis som man vill!
GOD FORTSÄTTNING!

10 kommentarer:

bakom berget sa...

Jag är med....i GRIS alltså! Ingen gran här i år. Plastgranen ligger i en låda i förrådet och där kan den hålla sig tycker jag. Det blev en god jul i alla fall.
God fortsättning på julen önskar jag dig/er.
Kram Åsa.

em sa...

En annan medlem här!
Men jag har en gran på väg till brevlådan, som jag talar med varje dag.
Margaretha
julsabotören

Sven sa...

Du skyller allt på granen.Tänk om
det är så nu för tiden att när man väl har kommit ner på golvet in un-
der granen och vattnat den,så ska man ta sig upp igen,därför är det ingen gran här heller.
God fortsättning Sven

Tuvstarr sa...

Ojoj, då får man ju nästan dåligt samvete.
Men det är som bortblåst när jag ser på vår fin julgran som står ljusande och doftande i vårt vardagsrum. Vi har bara en liten för vi har inte mycket plats, men för oss är det ett måste att ha en julgran.
Förlåt, ska inte med i GRIS. Men för fallet att det finns PRIS (Påskäggs Rätt I Samhället) också, då vill jag gärna bli medlem, för jag får ståpäls när jag ser färgglada ägg hängande i träd och buskar ;-)
Önskar er en riktigt God Jul!

reneesfotoblogg sa...

Åsa: Det är ju så, det blir en god jul i alla fall. God fortsättning!

Margaretha: Den granen är dig evigt tacksam! Fortsätt prata!

Sven: Det får du mig aldrig att erkänna. Att jag inte kommer upp för egen maskin alltså.

Tuvstarr: Visst är det vackert med granen, absolut och jag har all respekt. Jag njuter verkligen av en vacker gran så vi har den på altanen nu för tiden. En God fortsättning önskar jag dig!

mvh R

Karin på FOX sa...

Du satte ord på känslan som jag fått för vår gran i år. Stackarn, ett sånt slut på ett alltför kort granliv. Men jag njuter ändå av doften och ljuset.
Barr och sånt stör mig inte - här är så stökigt ändå.
Ambivalent granmördare.

Birgitta sa...

Jag tog också ställning för några år sedan, efter att ha fått in en gran som luktade, dock inte den lukt man förväntar sig, om det var en räv eller katt som satt sin markering vet jag inte men inte ens Chanel Nr 5 dämpade doften så ut åkte den och numera står här en av plast, garanterat lukt och barrfri!
Ha det gott

reneesfotoblogg sa...

Karin: En gran pryder sin plats och doftar gott gör den också, inte tu tal om det. Vad jag ville säga med lite omskrivningar var att det blir jul även utan gran.
God fortsättning!

Birgitta: Vi har ett bestånd med granar som ser lite annorlunda ut. Lite mörkare, en aning slätare i barken och ALLA LUKTAR KATTPISS. Kan det vara en sådan du fått in?
Och du, det duger bra med en plastgran, den barrar i alla fall inte.
Hoppas det går bra idag!
mvh R

Anonym sa...

Eftersom det är jag som klär granen och klär av den, så har vi plastgran sedan sisådär 20 år. Jag får en vansinnig klåda av alla vanliga barrväxter och utan gran vill ingen i huset vara. Vår plastgran brukar släppa några barr varje år å det tycker vi är rätt kul. Vad granen tycker vågar vi inte fråga.

God fortsättning hälsar Annika

reneesfotoblogg sa...

Annika: God fortsättning önskar jag dig och familjen.
mvh R