måndag 15 november 2010

Det är något som gnager....

Det bildas kotteri!
Bloggkotteri!
Det är inte bra tycker jag.
Det har hänt att jag känt mig ovälkommen som läsare om jag kommenterat/presenterat mig.
Som att......."jag har redan en fast läsekrets så gör dig inte besvär!"
Jag kommenterar inte allt och alla för då skulle jag få sitta vid datorn mest hela dagen. Husbonden tycker jag spenderar för mycket tid med burken som det är.
Ibland missar jag att svara på någons kommentar på eget inlägg men det är oavsiktligt.
Jag försöker alltid välkomna nya läsare om dom ger sig till känna, dock inte när jag lägger in bilder för t ex. Fototriss. Det är det där med tiden.
Jag har läsare som aldrig kommenterar men som ibland ringer och kommenterar (Hej Anita!).
Räknaren visar ju att besöken är betydligt fler än dom som kommenterar.
Det ligger inte för mig att lägga ut mitt innersta eller yttersta heller för den delen, för bloggen handlar inte om min person utan om det liv som pågår runt omkring mig.
Det liv som ibland är ganska närgånget, ibland bara löper på i gamla vanor.
Ett liv som är annorlunda för en del men vardag för andra.
Hur i helskotta jag lyckades trassla till det från kotteri till ett annorlunda liv det vet jag inte men om kotteri tycker jag inte! Så det så!

13 kommentarer:

em sa...

Trist³!
Jag tror att vi alla träffar på det ibland - förstår inte hur de tänker, de skulle ju lika gärna ha en stängd blogg, dit bara inbjudna har tillträde.
Vi nuddade faktiskt vid ämnet i en kommentar häromdagen på min blogg.
Får en känsla av att det finns på en del bloggar där man fjäskar för em man tror är fina eller/och kända - kort och gott så fjäskar man bara för dem man tror man kan ha nytta av.
Margaretha
som inte kommenterar så mycket som hon avser

nillas liv på pinnen sa...

Hos mig är du i alla fall jävligt välkommen! =D

bakom berget sa...

Hur f-n kan man komma på att säga/skriva nåt så in i h-e dumt. (Men usch, vad jag svär!) Har man den inställningen ska man väl inte blogga. Då kan man ju maila med sina kompisar istället. En blogg är väl till för att alla ska kunna läsa och kommentera.
Men hörru!! Du fortsätter väl som vanligt va?

reneesfotoblogg sa...

Margaretha, Nilla, Åsa:
Missförstå mig rätt nu! Det är inte så att någon bokstavligen svarat så men andemeningen har funnits.
Jag beklagar mig inte på något sätt, tro inte det, och jag ger inte "hurra vad du är bra"-kommentarer. Inte heller förväntar jag mig sådana.
Därmed inte sagt att jag ställer krav på mina läsare, det vore förmätet.
Det är inget som håller mig vaken om natten och jag väljer ganska fort bort den blogg där jag inte känner mig välkommen, det finns andra som är intressanta.

Lena sa...

Jorå, den mentaliteten finns.

Jag tillhör också skaran som läser mer än kommenterar tyvärr. Tiden spelar roll, men ofta är det som jag tänkte skriva redan nedpräntat ( jag sladdar in på slutet) och då känns det så där. Det borde eg. räcka med ett hej faktiskt.

Jag är i alla fall glad över dina inlägg och dina kommentarer.

Jane sa...

Hej :)
Jag erkänner på en gång att jag är en av de som besöker och läser men inte alltid kommenterar - men det tar, som du säger, tid och den har jag inte allt för mycket av. Gillar din blogg med dina rättframma kommentarer och dina foton, så jag kommer tillbaka :)

bakom berget sa...

Ja då så!

reneesfotoblogg sa...

Lena, Jane: Jag efterlyser inte mer kommentarer och jag tycker det är helt OK att läsa utan att kommentera och absolut så ska man uttrycka sin beundran om man tycker att t ex. ett foto är bra. Jag slickar girigt i mig av berömmet.
Vad jag inte tycker om är "ett slutet sällskap för inbördes beundran". Man ska kunna hoppa in på vilken öppen blogg som helst, skriva några rader och få ett vänligt bemötande tillbaka om det nu är så att bloggaren har för vana att bemöta läsarnas kommentarer.
mvh R

sasfoto sa...

Oj då, det där låter varken kul eller trevligt att känna så. Själv tittar och läser jag massor, kommenterar endast i mån av tid och gläds åt de kommentar jag får.
Hälsningar/SA

reneesfotoblogg sa...

SA: Fenomenet är inget som håller mig vaken om natten (helt andra saker) och för övrigt kör jag samma race som du.
mvh R

Anita sa...

Tyvärr har jag blivit allt sämre på att kommentera.. Men jag skriver mindre också i min egen blogg numera, så det jämnar ut sig. ;)

Anonym sa...

Visst finns det bloggar där man kan känna sig som en inkräktare, särskilt om man som jag saknar egen blogg att bjuda tillbaka med. Men sådana bloggar slutar man ju bara besöka.
Tycker det är fantastiskt att du tar dig tid att svara på kommentarer. Det ser jag inte mycket av på de bloggar jag oftast håller mig till. Däremot ser jag många kommentarer av typen "Åh söta du så duktig du är!" och det kanske förklarar det hela. För vad svarar man på sådant? "Tack rara du" eller "Tack. Så rart av dig. Jag blir så rörd" kanske (har sett båda). Men när det blir för mycket Blondinbella över det hela så slutar jag kommentera och även att läsa de andras kommentarer. Lite innehållskrav på den text jag konsumerar har jag faktiskt. Ha det gôtt

Annika

reneesfotoblogg sa...

Anita: Vissa bloggare finns alltid med på listan även om dom inte gör inlägg så ofta.
Du hör dit!

Annika: Håller med du!