lördag 17 juli 2010

Naturens starka krafter och drifterna tar över

Gårdshunden är avlad till gårds- och vakthund och det vet varenda människa vid detta laget.
Men inte han!
Eller jo, instinkterna säger honom att han ska ha koll på läget runt sina domäner och då måste man vara på plats så klart.
Men, så finns det drifter som är starkare än alla instinkter.
Drifter som ser ut som en vacker schäfertik i en hundgård tvåhundra meter från domängränsen uppåt skogen.
Igår hände det som vi inte trodde kunde hända.
Bonzo fanns inte på gården!
Trots visslingar och rop kom han inte galopperande.
Alla dörrar i varje uthus öppnades, gödselbassängen och gödselstaden kollades och inget skrymsle på hela gården lämnades åt slumpen.
Hästhagens diken och alla andra diken i närheten undersöktes för tänk om han gått för att leka och fått en spark! Så som en väns stora schäfertik som hittades död i hästhagen.
Fantasin är det inget fel på och efter en timmas letande så kunde vi konstatera att han nog inte längre fanns i livet.
Sommaren blev plötsligt grå och fullständigt meningslös.
Hjärtat krympte till en hård liten boll.
Sådär höll vi på, timma ut och timma in.
Kollade av alla grannar, ringde polisen (goddag yxskaft) som kläckte ur sig något så dumt som att "någon gång ska vara den första" som svar på mitt påstående att "hunden aldrig i helvete skulle gå någonstans, han var ju en gårdshund"!
För att göra en lång och plågsam historia något kortare så körde Husbonden ytterligare en gång till grannen med schäfrarna i hundgård och fick information om att deras tik nyss löpt och att dom nog sett något som liknade Bonzo uppe i skogen men att han försvunnit mellan träden. Dock hade detta skett föregående dag!
Inte en chans, kan inte ha varit våran hund!
När Husbonden åkte därifrån kom en annan granne utspringande och sa att Gårdshunden nog satt i en trädgård mindre än en kilometer söderut.
Han blev hämtad i bil!
Vad kan man nu dra för slutsats av denna historia?
För det första tar jag tillbaka allt jag skrutit om beträffande Gårdshundens fantastiska plikttrohet och vaktinstinkt. Att han aldrig någonsin skulle lämna sin post/gård.
Att han, så fort värmen är borta kommer att vara två kulor fattigare! (Blir mindre för Mollie att hugga tänderna i)
Att sommaren åter är härlig (ösregnar just nu) och att hjärtat sväller av kärlek varje gång han lägger sitt stora huvud i mitt knä och tittar upp med sina stora hasselnötsögon.

10 kommentarer:

bakom berget sa...

Vilken tur!!! Att ni hittade honom! Jag kände känslan i magen när jag läste dina ord.
Man klarar sig inte utan dom, det förstår man ju.
Ha en bra dag i regnet. Vi väntar åska och regn här (utanför Uppsala) Undrar just hur långt ovädret har kommit nu? Åsa.

reneesfotoblogg sa...

Ovissheten tror jag var värst. Att inte veta om han låg skadad eller om någon helt enkelt hade tagit upp honom i en bil. Det finns ju sjuka personer och en del tycker att han ser ganska "kampig" ut.
Nu är regnet över och det är lika varmt igen.

Karina sa...

Tur att det slutade bra. Förstår er känsla.

Kram från oss

reneesfotoblogg sa...

Karina: Det var kramp, jag lovar.
Han får vara i hage tillsvidare men för att få en mjuk övergång från en total frihet till en något inskränkt sådan så fick han var med Husbonden lös för en stund sedan och gissa vad som hände?
Nu vet vi vart vi ska hämta i alla fall.
mvh R

Sven sa...

Å grått och meningslöst blir livet för
Bonzo!...Bara det blir lite svalare.
Sven

reneesfotoblogg sa...

Kära Sven!
Jag förstår att du känner med honom men det är priset han får betala för att inte kunna tygla sina drifter.
Hellre bli snöpt och leva i frihet än att sitta inom lås och bom med klockspelet i behåll.
mvh R

Lisette sa...

Välkommen i gänget!
Alice vår lilla cairnterriertik har hållit sig strikt till ramarna under sina tidigare 8 år. MEN för en månad sedan hittade vi henne efter precis den våndan du beskriver. Alla faserna. Utanför närmaste grannes hundgård! Kåt och galen, suktandes efter de två aspiranterna som mer ellr mindre tosiga hoppade vilt mot stängslet för att nå snyggingen utanför som så skamlöst bjöd ut sig.
Tackolov utan större framgång.! Tyvärr kan vi inte beröva henne några kulor. Det hade jag gjort om det hade gått ;)). Utan det får bli hennes frihet som kommer att berövas henne i stället. Inget staket, ingen grind tidigare. Staket plus grindar framöver när husse har hämtat andan efter jakten på henne och mer eller mindre värmeslag!

reneesfotoblogg sa...

Lisette: Man kan ju undra vad som är den utlösande faktorn? Efter åtta år!
Men det är bara att bita i det sura äpplet och inhandla staket. Fast jag hade nog övervägt kastrering förstås. Ett något större ingrepp än knipsa kulor men mycket bekymmer ifrån som t ex livmoderinflammation. Har haft två westie-tikar och båda kastrerades av helt andra orsaker men det var ganska behändigt.

Lisette sa...

Renée, jag tror inte att kastrering hjälper i det här fallet. Du vet, "en gång är ingen gång, två gånger är en vana.... "
Far i husett har redan snickrat ihop grindar och stolparna är nedgrävda men inte helt färdigt ännu så dagens ihärdiga regn hade i alla fall något gott med sig. Cementen hinner bränna ordentligt i stolpgroparna ;)).
Ha det så gott i kylan! Här visar termometern just nu på 11.3 grader! brrrr.

Anita sa...

Lite konstigt att han inte sprungit iväg tidigare när löpande tikar kallat..

Tur att ni hittade Gårdshunden!

Min sympati till både Gårdshunden och er! ;)