lördag 3 juli 2010

Jag är matt....

....fruktansvärt matt 
Egentligen orkar jag inte skriva något inlägg.
Men eftersom jag nu ändå sitter här så är det väl lika bra att fortsätta så det blir gjort.
Somnade strax före tre i natt och klockan ringde kvart i sex.
Duscha, tvätta håret, blåsa detsamma, lägga ansiktet, laga frukost och äta den, fixa mat till hundarna, klä på mig (och Husbonden), packa bilen med nödvändiga attiraljer för hundutställning etc etc.
Kvart över sju var vi iväg, Mollie, Husbonden och jag.
Tjugo över åtta var vi framme i Borås och lagom till vi svängde in på parkeringen så la Mollie en pizza på sätet och sedan en till. Tur man har lös galonklädsel.
Lasta ur stolar och bagar och hund, himla käckt med en bärare i det läget.
Rantar iväg mot södra entren och efter några steg så ska Mollie lägga ett antal cigarrer och för första gången i mitt hundliv så tar jag fram en för detta ändamål avsedd plastpåse och skopar upp det ännu varma, knyter snyggt och låter den dingla i ena handen som en liten handväska och känner mig faktiskt lite proffsig, som om jag varit med förr.
Turligt nog fanns det en behållare lite längre fram så jag kunde avbörda mig påse med innehåll.
Koll av vaccination innan man går in på området.
Hittar ringen och en utmärkt plats att slå upp stolarna i skuggan av stora träd, svalt och skönt.
Mollie får glädjefnatt! Det kryllar av hundar av alla sorter och ca 177 st av samma ras. Hon som bara träffat Caesar och Gårdshunden i stort sett sedan hon lämnade uppfödaren Marie och Öbarnas Kennel långt ut i skärgården.
Denna utställning är megastor. Två dagar och trettiotre ringar! Säkert över tusen hundar!
Det är varmt!
Eller ännu varmare faktiskt!
Sedan kommer Caesar med matte och gammelmatte och Mollie går till attack.
Jag tjuvtittar när första omgången är inne i ringen och kommer till insikt om att jag inte tränat tillräckligt och att jag är total amatör, dvs fullständig idiot vad det gäller visa hund.
Dom små hanarna studsar fram bredvid sina handlers, tittar uppmärksamt på densamme och uppför sig korrekt. Med vissa undantag får jag väl säga.
Så är det vår tur.
Jag går sist och framför mig går två kullsyskon.
Jag tittar hur dom andra gör och apar efter.
Mollie gör som hon vill och hon vill fightas med syskonen.
Så ska hon upp på bordet och domaren går igenom henne, det går så där att titta på tänderna som växer i dubbla rader och lite hur som helst, men underbett har hon.
Så ska hon och jag gå ensamma för domaren, det är då det händer.
Jag böjer mig lite fram och glasögonen som jag hakat fast i urringningen trillar till marken och jag trampar på dom!
Häpp, som man säger på cirkus, där rök en sextusen spänn på raken.
Fast, vad tusan, jag skulle ändå ha nya.
Hur det gick?
Jodå, hon kom på tredje plats och det är inte kattskit i detta sammanhang.
Vi köpte räkor på hemvägen och det, tillsammans med nybakat bröd och några kalla pilsner slog fullständigt undan benen på mig och jag däckade i fåtöljen ett par timmar.
Kan vara värmen också!

9 kommentarer:

Lena sa...

Grattis! Trea minsann :)
Har allt tänkt på er idag. Hundutställningsväder är sällan lagom, antingen skitvarmt eller riktigt eländigt regnigt. Har du fått blodad tand nu?

Du har väl en allriskförsäkring, som delvis täcker glasögonen?

nillas liv på pinnen sa...

Grattis! Kul! =)
Värmen var det som slog ut mig idag, höll på att somna sittandes på trappen vid 18-snåret.

reneesfotoblogg sa...

Tack Lena! Blodad tand vet jag inte men visst kan jag tänka mig att spänna vaderna igen om det inte är allt för långt att åka.
Bra du sa det om försäkringen, tänkte inte på det.

Tack Nilla: Och du, det är inte förbjudet att tuppa till ett par minuter i sittande ställning.

Karina sa...

Trea är inte illa :)

Grattis :)

Anonym sa...

Nämen oj så bra det gick (om man bortser från "panoramaglasen" då)! Stort grattis till dig och den lilla "Hoppetossan"!

Annika

reneesfotoblogg sa...

Tusen tack Annika!

Lenamaken sa...

Oj vad det drog till i minnet med tanke på alla fantastiska upplevelser vi, Lena o jag, som uppfödare har från utställningar. Somliga väldigt trevliga, andra minns man lite mer fragmentariskt...."Du tilltalar mig inte med den tonen" eller "Spring och ropa runt ringen själv din idiot"...
Att ställa schäfer är lite speciellt... men i stort kan vi nog, med glädje, se tillbaka på och känna igen oss i det du upplevt från uppvaknande till hemkomst från Borås.
Längtar tillbaka...lite :-))
Lycka till framledes.

reneesfotoblogg sa...

Hej Lenamaken!
Att ställa schäfer är onekligen lite speciellt. Var med en vän för många år sedan på Tånga Hed när hon visade sin tik en enda gång.
Vi såg nog ut som fågelholkar båda två för det var väldigt annorlunda och väldigt hög volym på mattar och hussar. Just då var Ronja det populäraste namnet och säkert 75 % av tikarna hette det, så även min väns. Hörselskydd hade varit på sin plats när alla i och utanför ringen började ropa på sin hundar och klämma på allehanda pipleksaker och jag, som var med som "co-handler" insåg snabbt att det gjorde varken till eller från om jag ropade eftersom alla andra ropade på Ronja.
Denna utställningen gällde ju inget men gav lite erfarenhet. Nästa gång blir på Säve i augusti och i valpklass, sedan får vi se.
mvh R

Mina Gouldsamadiner sa...

Gillar din historia!!!
Har själv ställt ut och höll på med det i 20 år,men har nu lagt det åt sidan helt...