söndag 11 april 2010

Heja Sverige!

Min mamma har fått jobb!
Inte dåligt för en snart 87-åring.
Sug på den alla arbetslösa ungdomar!
Hon är personlig assistent till en 92-åring.
Ibland måste hon ta hjälp förstås.
Av pappa, också 87, som får skjutsa dom i bilen.
Först och främst till olika sjukvårdsinrättningar i Göteborg.
Det kan vara lite joxit för t ex. Sahlgrenska är ett gigantiskt bygge med många annex och våningar.
Jag har själv gått bort mig flera gånger eftersom där är en ständigt pågående renovering.
Alltnog häromdagen var det tid för provtagningar och ev. inläggning för operation.
Till saken hör att 92-åringen är i det närmaste blind, har haft en infarkt och är opererad i foten samt bröt lårbenet för mindre än ett år sedan så hon far inte runt och flyger upp och ned i trappor precis, utan får ta plats i en rullstol för det mesta.
Som 87-åringen kör runt med, hon som bröt lårbenet för två år sedan.
Dessa båda fnissmajor och galenpannorna tar sig alltså till labbet för provtagning bara för att upptäcka att minst femtio personer är före i kön.
Tiden går och inget händer och orken rinner ut för i första hand den äldsta.
Då går mamma för att fråga om det är lång tid kvar.
VI HAR SÅ MYCKET ATT GÖRA!
Tiden går och inget händer och nu rinner orken ut även för 87-åringen som går och frågar vänligt igen och får till svar: VI SKA SE VAD VI KAN GÖRA!
Tiden går och inget händer och nu är dom grinfärdiga båda två och mamma dristar sig att fråga en tredje gång och får till svar på bruten svenska: VI HAR ROPAT NAMNET FLERA GÅNGER MEN INTE FÅTT SVAR! Sitt ner och vänta!
Namnet ropas äntligen upp men inte heller då hör vare sig 92-åringen som då ligger på en brits av pur utmattning, eller 87-åringen utan det är andra vänliga människor i väntrummet som påpekar.
Som tur är så har båda en otrolig humor och kan skratta åt eländet i efterhand men för varje sådan incident så sitter en bitter tagg och värker.
Själv kan jag inte ens dra på munnen.
FI FAN för det svenska sjukvårdssystemet med personal och allt!

Samma sjukvårdssystem som förra sommaren nästan tog livet av vår son!

2 kommentarer:

Lisette sa...

Underbara tuffingar båda två!! Men vad ska vi göra åt sjukvårdseländet? Jag blir sjuk bara av att tänka på det.Jag bävar för den dag då jag behöver vård och inte kan prata för mig.Underbar mamma du har. Ge henne en extra kram! Hon och hennes kompis skulle ha medalj!

reneesfotoblogg sa...

Lisette: Om man bara visste hur man ska slåss mot drakarna.
mvh R