lördag 6 mars 2010

Det höll på att gå tokigt!

Randi, hon med mjuka mulen på bilden nedanför, råkade ut för en olycka i förrgår.
Hon kunde lika gärna fattas oss idag.
Så här var det:
Elföreningen lägger ner kabel över hästhagarna.
Gräver en djup ränna och lägger ner efter hand.
I förrgår åkte gubbarna på lunch och lämnade en bit hål öppet.
När dom kom tillbaka stod där en häst som inte kunde stödja på benet och i hålet satt en hästsko fastkilad.
Behöver inte säga att dom var förtvivlade när dom kom med skon i handen och knackade på för att berätta om eländet.
Husbonden ringde efter veterinär som i sin tur kontaktade en klinik som har en portabel röntgenapparat men dom kunde inte komma tidigare än som igår.
Randi fick i alla fall en smärtstillande spruta men hon ville inte stå upp över huvud taget utan låg i boxen.
Vid sådana tillfälle får jag tala med och till Husbonden.
Alltså när det gäller hästarna också gårdshunden förstås.
Vi resonerar kring ämnet, ritar upp det värsta scenariot, nämligen nödslakt.
Hur det kan vara med en häst mindre och det eventuellt positiva med det.
Alltefter att timmarna går så får både han och jag en något nyktrare inställning till det hela.
Husbonden skulle ha varit på begravning men lagom till den tiden så kom veterinären med sin portabla röntgenapparat och hur tokigt det än kan låta för en icke djurägare, så går deras väl och ve före en grannes begravning.
Inga brott eller sprickor kunde avläsas på röntgenplåtarna men en ordentlig utgjutning och några småsår.
Randi går på benet, äter och är ute tillsammans med de andra hästarna idag.
Så denna gången gick det bra och allt är frid och fröjd.....tills nästa gång det inträffar något med djuren.
För så är det att leva nära djur, det är på liv och död.
Tilläggas kan att den fiffiga röntgenapparaten ägs och används av en privatpraktiserande veterinär. Distriktsveterinärerna som jobbar under Jordbruksverket har inte tillgång till sådana finesser. Jordbruksverket tycker att det är bättre att lasta djuret på en transport och köra miltals för att komma till en röntgen. Då är det inte fråga om något djurskydd.
Heja Sverige!

8 kommentarer:

Lisette sa...

Jag älskar historier med lyckligt slut!!! Vilken vånda för er. Skönt i dag väl? Ha detså gott. Snart kommer den. VÅREN!

em sa...

Pussa Randi på den lena mulen och tala om hur glad jag är att det gick bra!
Margaretha
som tycker det är självklart att djur går före begravningar

Ninna sa...

Ja, det gäller att glädjas åt alla dagar man har varandra.

reneesfotoblogg sa...

Lisette: Nog känns det lite bekvämare idag sedan får vi se om det blir några men men just nu ser det ljust ut.
Och du, våren är här! Solen strålar från en knallblå himmel och snön smälter med en hanterlig hastighet.

Margaretha: Pussen kommer att utdelas! Det där med begravningen, det är så klart, det beror ju naturligtvis på vilken relation man har till den bortgångne.

Ninna: Håller med dig och det gäller både folk och fä!

mvh R

Lena sa...

Usch och fy! Vilken lättnad! Hjärtat klappade lite extra nu för snarlik händelse med lyckligt slut har jag också varit med om.
Pussa Randi på mulen.

reneesfotoblogg sa...

Lena: Ska bli!

bakom berget sa...

Oj oj oj! Skönt att det gick väl!
Jo du, det där med prioriteringar...Gubbarna på jordbruksverket kanske la pengarna på nåt annat, än röntgenapparater. Lite konst på kontorsväggen, eller så.....
Åsa.

reneesfotoblogg sa...

Åsa: Prata inte om det för då går jag igång. Antagligen så är det inte ens djur- och naturmotiv på den ev konsten heller.
Ha det bra i vårsolen!
R