För övrigt tycker jag att älgen är ett fult djur
Så här i svamp- och bärtider ska jag berätta om ett stor trauma jag varit med om.
För ett antal år sedan var Husbonden och jag i skogen för att plocka trattisar.
Tillgången var enorm.
Det var liksom bara att repa och ösa ner i papperskassen.
Då blir man girig.
Och det straffar sig.
Husbonden tyckte att det räckte men jag ville ha mer så jag stannade kvar och plockade medan han gick före till bilen som stod ca hundra meter därifrån.
Det blev alldeles tyst i skogen.
Så började det knaka och braka.
Samtidigt hördes ett ljust läte som alla jägare vet är älgtjurens brunstrop.
Men inte jag!
Säkert bara ett rådjur, men för säkerhets skull klev jag upp på en meterhög sten bakom ett grovt träd och höll andan.
Ut ur småskogen kliver en gigantisk älgtjur, den störste då levande, jag lovar.
Minst hundra taggar i kronan, så stor var den.
Den kliver rakt emot mig!
Jag är stel, fastfrusen!
Mina hjärtslag ekar i skogen!
Han stannar några meter ifrån mig och lyssnar.
Han är så nära att jag, om jag hade kunnat röra mig och hade haft kameran med, kunnat ta macrobilder på nosen.
Då sker allt i ett: Husbonden smäller i bildörren, älgen fryser till en hundradels sekund och kastar sig bakåt och jag kommer ur min förlamning öppnar käften och gallskriker.
Älgen galopperar åt ena hållet och fran andra hållet kommer Husbonden klapprande på vägen för han har bytt till träskor.
Då kommer frossan och tårarna.
Jag skakar som ett aspelöv och grinar och hulkar.
Visar mina händer för Husbonden.
Små bloddroppar tränger fram.
Så hårt har jag kramat trädet med händerna i ren och skär skräck.
Husbonden som trott att jag ramlat och minst brutit benet med tanke på vrålet, ramlar ihop och skrattar ihjäl sig och då grinar jag ännu mer.
När vi går därifrån, går och går, snarare fick Husbonden släpa mig för bena var som överkokt spagetti, så visar han mig på spåren i väggruset.
Älgen hade sladdat runt och rivit upp stora diken med klövarna i sitt försök att komma undan.
Behöver jag säga att detta är en av Husbondens favorithistorier i sällskap?
Jag vet att älgen inte är farlig och att den är rädd för människor men jag kan garantera att älgen är inte räddare än jag.
Enligt mig duger älgen bara till en sak, nämligen ligga på tallriken i små, djävla munsbitar.
Tilläggas kan: Jag går inte till skogen ensam och om jag går tillsammans med Husbonden så får han inte gå utom syn- och hörhåll.
Se det var ett trauma som hetter duga.
mvh R
10 kommentarer:
Hu vad hemskt.
Men du har ju en Bonzo att plocka svamp med :)
Daffie älskar det.
Kram
Dessväre tror jag inte det hjälper.
Bonzo skulle säkert tro att det var en häst och börja lattja. Tror inte älgen skulle uppskatta det.
Där vi brukar plocka svamp i vår bortaskog är så mycket vildsvin så Husbonden vågar inte släppa Bonzo.
mvh R
Haha!!
Jag har en kompis vars föräldrar hyr ut en stuga till Tyskar. En familj som kom dit ville inte följa med ut i skogen för att kolla efter älgar. Ovanligt, tyckte familjen, de flesta tyskarna var ute efter just detta. Lite senare samma dag kröp anledningen till att de inte ville med ut i skogen, då kom de och frågade:
"Äter älgar människor?"
Nä, men dom kan skrämma ihjäl en och det är inte roligt alla gånger!
mvh R
Ja, fy 17!!!
Hua.
Det är onekligen lite genant när man bor på landet.
mvh R
Förlåt Renée men jag kan inte annat än skratta!
Jag tyckte faktiskt mest synd om den stackars älgen, fniss. Jisses vad han måste ha blivit rädd ;)
Äh, du är som Husbonden som också bekymrade sig för älgen trots att jag hade älgfrossa och var jättesynd om.
Men jag håller med dig. Situationen var ju hur komisk som helst.
mvh R
Reneé, nu blir jag lite förvånad.. Jag trodde att du var en "robust" bondkvinna? ;) Med hästar, hundar och allting...
Fast känslor kan man inte rå över.. Men jag lovar, det är mycket sällsynt att älgar attackerar människor! I så fall är det nå´t allvarligt fel på älgen och den bör skjutas snarast.
Jag inbillar mig att jag haft "björnfrossa" också (har sett flera björnar, men alltid från bilen) Men jag tror att björnen är skyggare än människan - den flyr om den kan. Men säker känner jag mig nog inte... ännu. Tror jag.
Jodå, robust och bondkvinna stämmer men när jag kommer till skogen är jag varken det ena eller andra.
Är nog egentligen inte rädd för älgen utan mer rädd för att bli rädd, om du förstår hur jag menar. Det finns ingen logik i rädslan.
mvh R
Skicka en kommentar