lördag 29 november 2008

Är det bara jag.....


.....som avskyr strumpor?

Alla slags strumpor!

Mamma säger att det är medfött.

Redan som liten fick jag utbrott på söndagar då rena strumpor skulle på. Varför det skulle ske just på söndagar har jag aldrig lyckats lista ut.

Jag äger inte ett par strumpor!

Inga strumpbyxor (det värsta), inga knästrumpor, inga sockar.

Så kallt kan det inte bli så jag måste ta på mig strumpor.

Det finns några tillfälle då jag tar på mig sockar och det är i gummistövlar. För att undvika skoskav så tar jag ett par av husbondens finsockar.

Fast i mina nya, kortskaftade, supermjuka trädgårdsstövlar behövs inte det heller.

Förresten tycker jag det är tramsigt med kläder över huvud taget.

Jag har uniform.

Lång t-shirt och trosor. Vid högtidliga tillfällen har jag storskjorta.

Människor, alltså vänner och bekanta har vant sig.

Kan kanske bero på att i mitt tidigare verksamma liv var jag tvungen att alltid vara välklädd, färgkoordinerad och skrynkelfri.

Skulle önska att vi hade samma klädkod som på Sri Lanka:

Sarong!

Det mest användbara plagg som finns och bekvämaste.

Herr och dam ingen skillnad.

Kjol, klänning, byxor, sovplagg, lakan, omklädningshytt på stranden etc. etc.

Passar alla storlekar och lättsytt i de flesta material.

Förutsättningen är ju varmt klimat förstås.

Missförstå mig rätt! Jag ser ut som folk i allmänhet med kläder på kroppen när jag vimlar. Husbonden behöver inte skämmas för mig.

Inte på grund av kläderna i alla fall.

För att återgå till strumporna.

Jag tror att grunden till obehaget blev lagd med livstycke, stickiga långstrumpor och strumpebandsknappar som alltid kom bort.

Bylsiga underbyxor och linne, korviga strumpor......uschianamej och fy för den lede!

mvh R

PS. Dockan gjorde jag i ett tidigare liv. Ungefär så såg jag ut som barn om man tar bort rosetten och lockarna. Ingen rosett i humhum satt fast i mitt spikraka hår. Söndagsmundering kan man tänka, för till vardags hade jag långbyxor med bröstlapp och hängslen och en söt liten blus med vit krage. DS












5 kommentarer:

Lena sa...

Jag går barfota så länge som möjligt, första april till någon gång i september/ oktober. Fria fötter mår bäst.

Du har en award att hämta hos mig.

reneesfotoblogg sa...

Tack för motivationen till utmärkelsen, det gläder mig mycket.
Likaså gläder det mig att det finns likasinnade när det gäller strumpor.
mvh R

Christina sa...

Jag ogillar också strumpor, älskar att gå barfota.
Raggsockor kan gå an, men vanliga strumpor är ett gissel.

Elisabet. sa...

Hela sommaren går jag barfota och långt in på hösten, emn annars kan jag ha strumpor lätt som en plätt.

Det jag DÄREMOT inte kan ha, är tröjor som är snäva i halsen.

Stor-polo = inga problem, men vanliga rundringade tröjor, nej, aldrig!

reneesfotoblogg sa...

Se där, det finns fler än jag som har fobi för vissa klädesplagg.
Hur är det med behån mina vänner?
Själv sliter jag av den så fort jag kommer hem.
Jag ryser i kroppen av välbehag när jag tänker på 70-talet(?) när behån var en styggelse och regeln var: "La de svinge".
mvh R