Karlssons.....: juli 2013

onsdag 31 juli 2013

tisdag 30 juli 2013

....inte så långt från Falköping och väl värt ett besök.
Hembygdsföreningen, 90 år har mödosamt byggt, restaurerat, köpt och flyttat gamla hus i trakten och återuppfört den lilla byn. Vilken hängivenhet och vilket arbete!
Först några exteriöra bilder.

Husbonden i lilleputtarnas land?

Det lilla vattendraget som Tån en gång växte upp bredvid

måndag 29 juli 2013

Dum, dummare, dummast

Nu går det snart inte att ta del av vare sig tidningar, radio eller teve utan att få en härdsmälta mest varje dag.
Eller snart, rättare sagt så har det varit så väldigt länge.
När man inte ens kan läsa ATL, lantbrukares husorgan utan att få blodtryckshöjning då är måttet rågat.
Förresten, vem fan är det som kommit på att kalla en blaska för organ.
Jag vet mycket väl vad ett organ är och inte prasslar den, inte ens på en lantbrukare.
Alltnog, följande står att läsa:
I Falkenbergs kommun finns en mjölkproducent som utfordrar sina djur från en silo och i samband med det går en fläkt.
Detta har man gjort i i elva år.
Så för sju år sedan flyttade det in en person i granngården som rev ner sin egen ladugård av suspekta skäl men den hade dittills fungerat som ljuddämpare.
Så sitter nyss nämnda granne på sin uteplats och mäter upp 45 dB PÅ SIN LÄSPLATTA!
Jajamän, känner sig så störd att han ser sig nödgad att kontakta Miljö- och Hälsoskyddsnämnden i kommunen OCH DOM GÅR PÅ GRANNENS KLAGOMÅL och belägger mjölkbonden med restriktioner och föreslår att fordet ska lagras i äldre, omoderna silos.
Allt för att inte störa grannen som inte vill bli störd när han ligger på rygg med sin läsplatta i bersån.
DJÄVLA PUCKO!
Om man flyttar in granne med en igång varande mjölkgård så kan man inte räkna med att det ska vara ljudlöst. Är det så svårt att fatta?
Dubbeldjävla pucko! STICK OCH BRINN!

lördag 27 juli 2013

Sjön Åsnen....

....i Småland är fantastiskt vacker.
Fullt med öar och man kan fara längs med och ibland mitt i.
I ena änden ligger Huseby som har en historia med både skandaler och annat bakåt i tiden och andra änden ligger Kurrebo med ett vackert vandrarhem och en stor trädgård som drivs av Br. Nelsson.
En gång fanns här ca femhundra äppleodlare och det finns fortfarande många träd kvar.
Den bedövande doften av blommande Lind ligger över Kurrebo och surret från miljoner vingar är nästan öronbedövande om man ställer sig under träden.
Kanske därför det säljs honung på var och vartannat ställe.
Mycket blommor blev det.

onsdag 24 juli 2013

I´m back!

Ibland blir det inte som man tänkt och planerat.
Inte det minsta!
Det var ju tänkt att Husbonden, Gårdshunden, Pittbullen och jag skulle fara runt som skållade troll i Sveriges land i den inköpta husbilen.
Högst densamma som efter lååång tid av kollande, rundresande till alla, säger alla husbilförsäljare i västra delen av landet och lite utanför blev just denna som varande den bästa för våra hundar. Att den också skulle vara bra för oss själva var av sekundär betydelse.
Packat och klart förra söndagens eftermiddag.
Vi körde bara två mil första sträckan för att få en mjukstart, sedan slog vi läger i Gräfsnäs Slottspark.
Måndag morgon drog vi mot Skara, där konstaterade vi att Gårdshunden, förutom att han definitivt inte gillade läget hade fått blodöra, så då gjorde vi en "göteborgare" (U-sväng) och drog hem igen.
Veterinär uppsöktes dagen därpå och nödiga medikamenter inhandlades.
Efter att ha hämtat krafter genom att få sova i egen säng så stuvade vi in oss igen och ställde kosan norrut.
45:an, Dalsland, Värmland, Dalarna och så var det tänkt Jämtland och Föllinge.
I Sveg insåg vi att det var läge att vända hem igen.
För det första så infann sig inte den där omtalade frihetskänslan.
För det andra, att leta efter P-fickor var och varannan kilometer för att köra in och släppa förbi alla som körde fortare än vi samt valla en hyperventilerande, dreglande Gårdshund gjorde att stressnivån var oroväckande hög.
Så, efter två nätter var vi hemma igen och två gladare hundar får man leta efter när dom slapp ur bilen och kunde rusa runt i trädgården.
Nu förbarmade sig Huliganen över oss och agerade hundvakt så vi kunde sticka iväg ytterligare några dagar.
Men jag väntar fortfarande på den där fantastiska frihetskänslan.
Det där man hade räknat med, att bara kunna stanna till, var som helst för att sova en natt kan man glömma. I alla fall längs med turistvägarna, typ 45:an.
Vi satt i godan ro, dolda av bilen på en icke markerad rastplats när en utländsk, rostig gammal bil med fyra män kom sladdande in i försök att tränga sig in bakom bilen men när dom fick se oss och Gårdshunden fick dom snabbt in backen och rivstartade sig därifrån så gruset sprutade. Det är möjligt att jag har fördomar men jag är övertygad om att bilen varit tömd om vi inte hade varit där.
Och faktiskt så såg du inte en enda husbil som var parkerad ensam någonstans.
Så mycket för den friheten.