Och värdig vill jag påstå!
Utom för tillfället för nu är han väldigt ovärdig.
Pittbullen löper nämligen.
Förra gången gick det tämligen smärtfritt men denna gången är det smärtsamt.
För Gårdshunden alltså.
Han sitter i farstun bakom den stängda dörren och sjunger sina litanior med darrande haka, klagande ut sin längtan och på andra sidan dörren strosar den lilla pilska runt och puffar ut små upphetsande doftmoln.
Då är det inte lätt att vara värdig!
8 kommentarer:
Som sagt: ¨Life is not a sandwich¨
Men stilig är han
....med majonäs och räkor på?
Men vilka fantastiska moln!! Bild #2 ser ju ut som en gammal engelsk målning. Vilket porträtt av Värdighten själv. Jag är impad (för 50-elfte gången).
Annika
Annika: Himlen var grå, grå....
Då tar man en annan himmel serru!
Jävvla tjejer! säger bara det! Men attans så snygg här är där han sitter och suktar.
Trodde igår att du hade varit uppe på min farstubro med så såg jag att mina gamla avklippta stövlar fortf står kvar.....
(wv "prollme" undras om det är vad Bullen tänker... )
Å förresten visst är det skönt att tidens tand läker alla sår....
Han är verkligen fin Bonzo :)
Hur går det med simmandet undrar Daffie ;)
Kram på er
Lisette: Pilskheten måtte vara uppfinningarnas moder för nu får vi låsa alla dörrar. Dessutom har han kommit på att om han kliver upp på septitankslocket så kan han komma in i hagen och till utsidan altandörren där han kan titta in på henne, den lösaktiga som ligger och päser i fåtöljen. Alldeles säkert tänker hon både det ena och det andra.
För övrigt ska man inte gnaga med sina tänder, då går dom av.
Karina: För närvarande finns inte simma i hans tanke, knappt vatten heller och definitivt inte mat. Han börjar bli slank!
Skicka en kommentar