....tog jag ställning.
Nu skulle här jädrar i mig inte vara någon gran till jul!
Inte inomhus i alla fall.
Och det har vi inte haft heller och vi har överlevt.
Alla lådor med miljoner färgade kulor och annat glitter har fått stå kvar i hyllan och samlat damm.
Inget tjat om vattning av graneländet och inget barr.
Det är ju inte så att vi inte har tillgång till tusentals granar alldeles gratis.
Grovbarriga, finbarriga, täta, glesa, rakvuxna eller snedvuxna.
Huggen långt i förväg i frost eller dagen innan julafton i blidväder, eller tvärtom.
Albyl, Magnecyl eller sockerbitar you name it och vi har prövat.
MEN LIKA FÖRBANNAT SÅ BARRAR DEN!
Så fort någon råkar hosta, stampa med foten eller slå i en dörr och ännu värre, fjärtar så verkar det som om den får en panikattack och släpper en miljon barr.
Finns det något som heter stressbarra?
Hundar brukar stressfälla hos veterinären, kanske det är samma fenomen hos granar?
Dom kanske inte alls tycker om att bli avhuggna jäms med rotknölarna och nertryckta i en liten bytta med ytterst lite vatten om något alls.
Och hur roligt är det att bli fullhängda med allehanda lull-lull plus en elkabel som det kanske är överslag i och som skickar ut små stötar.
Tänk själv hur det vore att stå där fjättrad, fullbehängd, utan vatten och i tjugofem graders värme alltmedan kvalster, spindlar och andra småkryp vaknar till liv av värmen i tron att det är sommar.
Fy fan vad det måste klia i barken och i barren!
Och så får den stackarn stå ända till långt in i januari och under tiden blir den kalare och kalare, kulorna glider av grenarna, faller i golvet och går i tusen bitar.
När den äntligen får komma ut är det för sent, den kan aldrig bli grön igen utan går till eldbegängelse.
Inte ens där blir den till någon nytta då den är alldeles förtorkad och det säger bara fjutt i vedspisen och den lilla värme den alstrar räcker inte ens till att värma en kopp kaffe.
Kvar inomhus ligger barren!
Överallt, i minsta springa letar dom sig ner.
Varje gång man dammsuger hittar man barr ända fram till midsommar.
Nä, gör som jag, gå med i GRIS (Granarnas Rätt I Samhället)!
Då säger någon: Men varför köper du inte en plastgran?
Men där går gränsen!
Aldrig i livet!
Vad kan man nu dra för konsekvenser av detta?
Inga alls som vanligt.
Man gör precis som man vill!
GOD FORTSÄTTNING!