....att det svåraste missbruket att hantera måste vara matmissbruk.
Alla som är överviktiga, och vi är många, överäter ju på ett eller annat sätt.
Därmed inte sagt att man vräker i sig men man äter mer än vad metabolismen tar hand om.
Ta kontroll!
Ät mindre!
Ät rätt!
Sluta ät!
Ja, just det! Sluta ät!
Inga problem, smal som en sticka!
Men se det vet ju var och en att det går inte.
Man måste äta!
Flera gånger om dagen ska du utsätta dig för frestelser, riskera återfall.
Om du rökar, dricker alkohol eller skjuter heroin så är det total avhållsamhet som gäller och du dör inte av det.
Men om du slutar äta så dör du!
Alltså, jag vågar påstå att banta för att gå ner i vikt är bra mycket tuffare än att bli av med ett drogberoende.
Att äta hör till överlevnadsinstinkterna!
Det sitter i generna, i ryggraden eller var fan som helst men vi är födda med det.
Den fåntratt som vågar påstå att det har med dålig karaktär att göra att man är överviktig ska ha sig en fet smäll i nyllet och jag anmäler mig frivilligt att utdela den.
Tack för ordet!
Förresten så är det min blogg så jag behöver inte alls tacka för ordet.
Att ånyo läsa sina böcker
21 timmar sedan
3 kommentarer:
Jajamen! Så det så.
Nej just det! Men jag kan ju tacka för ditt ord och det gör jag härmed och håller med allt du säger i det här inlägget. Jag tillhör inte de överviktiga men väl de som är godisomaner. Lika svårt det. Jag vet precis hur en alkis har det- men mitt begär är efter sötsaker.
( ang borttaget inl. = inbjudan till inbrott ;)) Jag återkommer. )
Ja det är ju hopplöst svårt. Å här sitter jag å har stoppat i mig en bit choklad å lite russin i ren desperation i väntan på att middagspizzan ska komma hem. Pizza förresten, det står väl på svarta listan, men va'... jag orkar inte laga mat idag
hälsar en emmelig å blodfattig Annika
Skicka en kommentar