Har jag sagt......

.....att jag gillar tulpaner?

Lååång fredag

Trasig tulpan...

....i brist på annat.

Rubrik överflödig

Urblåst

Om ni till äventyrs skulle möta mig idag så var vänlig kommentera inte min ansiktsfärg! Jag vet redan att den är lätt blålila. 
Dylika kommentarer renderar i en rejäl smocka för jag har dessutom huvudvärk av allt blåsande.
Ja, just det , jag har blåst ur ägg!
Varför vet jag inte men i alla fall, alla gör ju det så här till påsk.
Gåsägg, sex stycken.
Först borrar man ett litet hål med Dremeln i ena ändan av ägget, helst på rätt ställe för borret hoppar som en skadeskjuten kråka på skalet innan man får fäste.
Sedan ett likadant i andra ändan.
På det första ägget gjorde jag misstaget att göra så små hål som möjligt och när jag nästan ramlade omkull och jag kände att det nog var risk för stroke så insåg jag att hålen borde förstoras något.
Men nu ligger dom där i en skål, urblåsta och tvättade och nu är bara frågan:
Vad fan ska jag göra med dom?

Det heter ju omelett när man använder hönsägg, heter det ometung då, om man använder strutsägg?

Vårdagsjämning.....

....står det i almanackan!
Tro det?
Möjligen dagjämning men någon vår är det ta mig hundan inte.
Det var länge sedan jag frös så som dom sista dagarna, till och med inomhus för när nordan ligger på så står inte den gamla prästgården emot trots tilläggsisoleringen.

Gammal bild

Husbonden är fullt sysselsatt med vedhantering både för dagens, morgondagens och nästa års förbrukning.
Balder får slita och dra vedlassen på grusvägen och det gnisslar förskräckligt.
Fördelen är att han har fått sådan kondition så han nästan går på hovspetsarna.

Tulips

Liv och död....

...och däremellan står det i min bloggbeskrivning på "headern".
På en lantgård med olika djur konfronteras man med livet och döden till vardags.
En del tänker man inte på andra skänker man en tanke så glömmer man det.
Det beror ju helt och hållet på vilken relation man haft med djuret.
Skulle Husbonden grotta ner sig för varje ko som försvunnit till de gröna ängarna så hade han inte fått gjort så särskilt mycket mer.
Annat är det med hästarna, och jag tror nog att det finns en gradering där men det ska jag inte gå in på utan snäva in cirkeln till de fyrbenta familjemedlemmarna som bor inomhus.
Två av min läsare har fått ta bort var sin hund i veckan av ålder och sjukdom.
Det är tufft, först att ta steget och sedan ska man igenom sorgen och saknaden och ibland känner man skuld för att man tog steget.
Varför utsätter man sig för detta?
Man vet ju när man står där med den lilla valpen att tiden är utmätt.
Har man tur så får man tio till tolv år, fler år bonus.
Vår Labrador Buster som vi hade till två år innan Gårdshunden Bonzo kom in i våra liv, blev sexton år så när på en vecka. 
En extrem hög ålder på en stor hund och tar man i beaktande att han hade epilepsi i femton av dom så är det ännu mer förunderligt.
Många har undrat genom åren varför man har en hund med den åkomman så kan jag svara att det är just vad det är, en åkomma.
Nog så dramatisk men om det inte finns en underliggande sjukdom som förorsakar anfallen och dom inte inverkar på hundens hälsa i övrigt så kan inte jag se varför man inte ska tackla det med en i övrigt glad och frisk hund.
Dock har jag full respekt för dom som anser sig inte klara det för gud ska veta att det är jobbigt.
Efter Buster bestämde vi att nu skulle vi inte ha fler hundar för nu skulle vi minsann göra en massa saker som vi inte gjort eftersom han krävde passning. 
Det höll i två år och under den tiden hade vi inte gjort någonting av det vi hade tänkt så då bestämde vi att skaffa en ny familjemedlem och då kom Bonzo aka Gårdshunden in i våra liv.
Sedan kom Mollie aka Pittbullen och som inte är lik något annat. Tankegången var att vi skulle ha något litet och hanterbart som komplement till den store.
Jag kan säga, den tanken har hon inte anammat.
Kontentan är att vi vill inte avstå trehundrasextio dagar av glädje tillsammans med våra hundar för att eventuellt kunna ta semester de resterande fem.
Och jodå, vi har ett liv också, vi kan lämna våra hundar om det så behövs.

Tillägg: Inlägget ovan är inte skrivet med avsikten att såra eller skuldbelägga , det vore mig fjärran att peka ut någon privatperson här på bloggen. Dom som känner mig vet att det inte är min stil. Att jag håller räfst och rättarting med offentliga personer är en helt annan sak.
Det kan inte hjälpas utan att det känns en aning bekymmersamt att ha blivit missförstådd och därmed uppenbarligen sårat en annan människa. 
Avsikten med det jag skrev var mer att komma till rätta med den vånda som då och då dyker upp när man blir påmind om det som ovillkorligen kommer om några år, nämligen att skiljas på ett eller annat sätt från sin fyrfota vän.
Anledningen till att jag tog upp epilepsin på den förra hunden är att man blev ifrågasatt som hundägare om och om igen av människor som inte hade någon erfarenhet men var fulla av förutfattade meningar beträffande åkomman.
Alltså: Mitt blogginlägg är gjort utan minsta bitanke och jag står för innehållet.

Lärkan hörde jag igår.....

...och rent teoretisk ska det väl vara vår men termometern visar på minus 15.

Snart.......

Än ett litet tag........

Det är tur att man bor som man gör...

...annars hade nog grannarna ringt efter assistans från närmaste psyk-klinik idag på förmiddagen.
Visserligen lyser vårsolen och man kan lätt bedra sig betr. värmen utomhus men det är ju minusgrader, faktiskt.
Då bör man klä sig därefter och inte rusa runt endast iklädd T-shirt, trosor och gummistövlar.
Men det gör man.
Eller snarare jag.
I alla fall om man har en Fransk Bulldogg.
En hund som det stundom växer gurkor i öronen på.
I all synnerhet om en ladugårdskatt korsar hennes väg.
Burnout och stendöv!
Då utspelar sig följande drama eller för den delen burlesk i vår trädgård.
En stor trädgård som för övrigt inte är värd namnet längre sedan sniglarna kom till trakten men den är i alla fall omgärdad med diken och utanför är det hästhagar och plöjda åkrar.
Alltså, först kommer katten och seglar över diket, sedan kommer en liten trind fralla och flyger elegant över, sedan kommer kärringen ångande endast iklädd ovanstående mundering, gastande så det hörs till nästa generation, svärande och hotande men självbevarelsedriften gör att jag stannar på insidan diket.
Då finner katten för gott att vända och dra hemåt och vips så blir den lilla hunden hörande igen, gör en lov runt mig och förpassar sig in i trädgården alltmedan jag drar den ena svavelosande eden efter den andra.
Jag är säker på att om någon skulle smygfilmat och lagt ut på youtube så skulle det bli succé.

Vårkänning

Frostigt!

Visserligen åkte jag frivilligt till Nordpolen i lördags men det var för att gå på konditori, men nog tycker jag att 16 minusgrader utanför dörren i mitten av mars är att ta i!

Läkemedelsförmånsverket.....

Jag har kommit upp i åren!
Det var väl ingen som hade trott något annat.
Jag har jobbat för det mesta utom två gånger när jag var tvungen att sjukskriva mig, totalt sex dagar.
Men nu har jag blivit en samhällsekonomisk börda.
Det ligger i sakens natur att man får krämpor när man blir äldre, det vet varenda människa utan att vara raketforskare, och då behöver man mediciner bl a.
Många sjukdomar kan botas med mediciner och en del botar inte men kan förlänga livet och hålla det på en dräglig nivå.
Så här säger Läkemedelsförmånsverket:

"Orsaken är verkets beslut att inte subventionera läkemedlet Zytiga som kan förlänga livet för män med obotlig prostatacancer, skriver Svenska Dagbladet.
TLV:s motiv är bland annat att patienterna ofta är äldre, genomsnittsåldern är 69 år, och inte kan börja arbeta efteråt. Förlängd överlevnad ger alltså upphov till ökade samhällskostnader.
Niklas Hedberg på TLV säger till SvD att formuleringen är olycklig, men att verket bara följer lagen som säger att alla konsekvenser måste vägas in i ett ”samhälleligt helhetsperspektiv”."

Meningen som lyder: "Förlängd överlevnad ger alltså upphov till ökade samhällskostnader", ger mig kalla kårar.

Jag har ett förslag till Läkemedelsförmånsverket, varför heter det så förresten? Förmån? Jag trodde i min enfald att det var en rättighet att kunna bli behandlad med de mediciner som står till buds.
Mitt förslag är att byta ut alla mediciner till personer över 65 år mot sockerpiller så rensar man ut den äldre befolkningen ganska raskt.
Då sjunker samhällskostnaderna och staten får pengar över till annat som man kan använda till.......tja, flytta vargar t ex. det är ganska dyrt efter vad jag förstår. 

Internationella kvinnodagen....

....firas idag. Ska det behövas?

Till alla dom som orkar stå emot och till alla dom som gick under.

Jag hade tänkt......

....lägga in några vackra krokusar för att ge lite vårkänsla men det får bli detta istället.

GP idag!

Trouble

På Trinidad kommenterar männen en snygg tjej som passerar: "Here comes trouble!"
Och det är väl vad denna damen förebådar också.
Helena, alias Honungsrosen.
Hon tar plats, vresig och stingslig, när man försöker gå förbi henne så hugger hon in sina taggar varhelst hon kommer åt.
Men hon är vidunderligt vacker och bjuder på sig själv på ett oanständigt sätt.
Hon tar för sig på bekostnad av andra men föder många tusen den tid hon prålar.
Problemet är att hon lider av storhetsvansinne och portalen hon vräker sig över sviktar och lutar betänkligt trots cementering och det hela ser inte så vackert ut, i alla fall nu när grenarna är kala.
Alltså, hon behöver tuktas!
Så till den grad att man kan komma åt att staga upp portalen och det låter sig nog inte göra utan att kapar damen jäms med fotknölarna.
Detta kommer att bli problem, både emotionellt och praktiskt.

Den politiska viljan......

....finns inte att rädda livet på många kvinnor som blir mördade av sina män varje år.
Den politiska viljan finns inte att förhindra grov misshandel av kvinnor.
Den politiska viljan finns inte att ta till alla medel för att skydda kvinnor från farliga män.
För någon månad sedan mördades en kvinna i Alingsås och för några dagar sedan en kvinna i Göteborg av sina män.
Båda kvinnorna hade polisanmält, bett om besöksförbud men inte beviljats.
Jag undrar varför inte politikerna har viljan att ge polisen de verktyg som behövs för att rädda kvinnoliv?

Dansa mot vår

Fotoutställning

Så där ja, då var det hängt! 
Dvs några herrar som har mätt och spikat och några damer som assisterat och kommit med åsikter.
Kan meddela att ett laserverktyg är guld i detta sammanhang när man ska måtta upp ca 60 tavlor och vare sig tak, golv eller vinklar är räta.
Så, tjugo fotografer presenterar sina alster på Repslagarmuséet i Älvängen under mars månad och vernissage är på söndag kl. 13-15.
Den 20:e mars visar vi dessutom ett bildspel.

Nej, det är inte jag på bilden utan Malin, en av våra rara medlemmar