onsdag 29 april 2009

Den här lappen.....


... satt på insidan vår ytterdörr i morse.
Det är huliganen som grattat längst ner innan han försvann till jobbet strax före sex.
För att förstå digniteten av detta föl som är fött i vårt enkla stall så kan jag tala om att fadern betingade X antal miljoner redan som unghäst. Alltså "big bussiness" inom dressysen.
mvh R

måndag 27 april 2009

I väntans tider


Inatt har det varit dåligt med sömn för vi väntar en sådan här.
Nyance som halvblodsstoet heter visade alla tecken på förestående fölning i går kväll men nix.
Lär väl bli en orolig natt som kommer också.
Tack och lov så kinesar ägarinnan till hästen på soffan så det blir hon som får kuta ut till stallet i mörkret varje timma för att kolla läget.


Här är mor och dotter från förra året, något slankare än nordsvenska Randi och hennes föl.
Kan också lämna rapport från kastreringssituationen: Om jag tittar ut genom det halvmåneformade fönstret så ser jag "fröken" Balder utanför. Veterinären kom idag så passligt eftersom "hjälpen" fanns till hands. Så snipp, snapp snut så fanns det bara en hingst kvar, lille Axel han får behålla sin mandom tills vidare.
mvh R

söndag 26 april 2009

På tal om liljebaggar....


...så piper dom! Det är alldeles sant och ganska förfärligt. Plocka några i knuten hand och håll upp mot örat. Dom piper klart och tydligt och det känns så där att knusa dom måste jag säga. Men jag gör det ändå.
Fort och smärtfritt hoppas jag.
Kan ändå inte låta bli att undra om dom piper av rädsla.
Men, vem farao har bett dom invadera min trädgård och gå lös på mina liljor.
Dom får allt skylla sig själva lite grann.


Man kan inte säga annat än att dom är vackra.



Här är något annat som är vackert när jag ändå är inne på ämnet.
Nyutslagen bokskog med vitsippsmatta under.
mvh R

Hjälp

Har upptäckt att jag missar kommentarer på "gamla" inlägg och det är tråkigt för man vill ju vara höfvlig.
Då undrar jag: finns det något sätt att få reda på när nya kommentarer läggs in?
Som t ex.: Pling! Du har nu fått en ny kommentar på ditt inlägg av den 26/4/09.
Någon som är expert?
mvh R

lördag 25 april 2009

På begäran och en glömd en


Har glömt att presentera en medlem i familjen som faktiskt har varit med längst, nämligen helvita, hörande katten Busan.
Hon ligger gärna och sover tillsammans med Bonzo men ger honom allt som oftast en klo eller två om han tror att hon vill leka.


Bilderna på Bonzo här är en hälsning till och på begäran av Daffie.
Daffie är en tik av samma ras, tigrerad, större, tyngre och äldre och en av få som klarar av att leka med Bonzo.
Han har ju betydligt större lekkamrater såsom hingsten Balder, tjurar och kor.



Bonzo fyller två den 7 maj och tänjer på gränserna för närvarande så jag blir vansinnesförbannad.
Uppfödaren säger att han blir lugnare när han fyller tre....hm.
Funderar allvarligt på om inte vetten ska få ta "glockenspielet" på honom samtidigt med Balders. Jag hotar honom i alla fall med det.

Va va det ja sa......

Igår morse stod jag i duschen när husbondens telefon ringde hysteriskt.
Han svarade inte av naturliga skäl eftersom han var i ladugården och telefonen låg i farstun.
Sådan är han.
Och jag rusar inte ut ur duschen för att svara i hans telefon.
Direkt efter sista signalen så startade den fasta innetelefonen att signalera.
Inte heller då svarade jag eftersom jag hade lödder över hela mig och det kunde ju vara förenat med livsfara att kana ut på klinkersgolvet i köket, och kanske få sladd i kurvan in till teverummet. , sånt kan få oanade konsekvenser.
Och, hör och häpna sedan gick signalerna igång på husbondens telefon igen.
När jag var färdig med tvagandet så kollade jag på presentatören och såg ett icke bekant telefonnummer.
Nämnde det i förbigående för husbonden som muttrade något att vem det sen var så får dom ringa igen. Han är ganska stressad i dessa vårbrukets dagar.
Idag, lördag, så ringde han upp numret Det var en telefonsvarare till distriktsveterinären!
Alltså, den korta stund, ca en halvtimma, när ingen hade möjlighet att svara i telefon lyckades veterinären ringa in!
När jag duschar i fortsättningen så får jag ta telefonen med in i badrummet emballerad i plast!
mvh R

fredag 24 april 2009

Nu ska det klagas....


.....igen!

Balder blev ju inte häradsbetäckare och det är vi ju som bekant ganska glada över.

Då finns det ingen anledning att behålla klockspelet på honom.

Han är ju en lugn och timid typ utan alltför mycket hingstbeteende (utom på visningen) men likafullt så är det lite omständigt, och han får gå ensam i en hage för sig själv.

Så, för mer än en vecka sedan ringde husbonden distriktsveterinären och bad dom komma och utföra kastreringen.

Det kunde dom visst göra men inte kunde dom bestämma någon tid inte, utan dom skulle ringa upp.

Det var en vecka sedan.

Nu hör det till saken att man mer eller mindre söver hingsten, men man vill inte att han ska ramla omkull för då är det ju svårt att komma åt själva dingelidonget.

Följaktligen måste man anlita lite folk som stöttar upp ett drygt halvton, lealöst, stycke häst.

Dom personerna var lediga veckan som gick men ingen veterinär har som sagt ringt.

Jag ger mig "djur och djävulen på" (ursäkta men det är ett uttryck som går i släkten) att vetten ringer på måndag och då har vi ingen assistans att uppbringa.

Vad käckt!

mvh R

onsdag 22 april 2009

Papaver......



...tycker jag om.


Det gör Christina också .


Här är några från min trädgård.
Överst en något överexponerad "interiör" av en vit vallmo.


Den röda med svart och som oftast har svarta sorgkanter.


Den persikofärgade som ser ut som skrynkligt silkespapper innan den rätat ut blombladen.


Den gul-orangea sibiriska med en liten gubbe i mitten.


Den vita med svart och purpur i mitten.


Och sist den vanliga röda med dragning åt orange och svart i mitten.

PS. Det är väldigt irriterande när inlägget och förhandsvisningen ser ut på ett visst sätt men när bloggen sedan visas så ligger bilder och text huller om buller. Förstår mig inte riktigt på det om jag ska vara ärlig. DS





















måndag 20 april 2009

En gång.......

..... vill jag åka med i en ballong.
Dom blåser upp sig på en fotbollsplan strax intill och så kommer dom strykande över taken innan dom stiger till väders.
Ibland är det en fyra-fem stycken av olika färger och utseende. En ser ut som en hoprullad tidning.
Djuren har numera lärt sig att det konstiga väsandet från ingenstans inte är farligt, men i början sprang dom som besatta.
Ser nog lite lustigt ut ovanifrån när jag står med kameran riktad rakt upp och jag kan ju se att folk däruppe tar kort på mig också.
Säger som Nalle Puh:
Kan man vara nere i en luftballong?



söndag 19 april 2009

Kor kan också.....


.... vara vackra!

lördag 18 april 2009

Den krassa verkligheten.....

.... på en lantgård är för en utomstående och oinitierad säkert på de äcklig och grym.
Det är födslar och dödslar.
Tänkte beskriva några händelser som passerat under åren.
Förvånansvärt många födslar går bra men en och annan går snett, som den sista kalvningen häromdagen.
En gång gick en fölning snett och fölet fick sågas i delar inuti stoet och plockas ut bit för bit.
Orkar du fortsätta läsa?
Många gånger har man varit med och dragit fram kalvar, slemmiga och blodiga, hala som ålar och omöjliga att få ett tag om annat än klövarna.
Den gamle veterinären, han som fanns på nära håll och som inte längre finns, hade ett knep.
Han slängde alltid av sig och jobbade i undertröjan och galonbyxor.
Gick det inte att få fram kalven med rep runt klövarna, dom kunde ju ligga bakåt, så stack han in långfingrarna i ögonen (trodde jag första gången) på kalven och drog. I själva verket så rullade ögat undan och han fick ett bra tag i själva kraniet och ögat skadades inte.
Tveksamt om dagens veterinärer kan sådana knep eller får lära sig att plocka ut ett föl eller kalv i delar utan man avlivar moderdjuret istället.
Tilläggas kan att stoet som det hände med fick flera föl efter det.
En ko som skulle tas in efter betet blev skogstokig och anföll allt och alla så henne fick vi skjuta med älgstudsare.
Olyckor händer då och då både med folk och fä.
Husbonden har klarat sig förvånansvärt bra och han räknar bara sånt som tarvar läkarbesök.
Den brutna armen för ett par år sedan trodde han att han skulle klara och jobbade glatt vidare i tre dagar med bruten underarm.
När armen antog en något blå färgton då ingrep jag, och det slutade med gips från tummen upp till armhålan.
Jag ångrade mig flera gånger för sedan fick jag sköta ladugården i åtta veckor. Där fick jag för jag la mig i.
Och det var faktiskt hans eget fel för han och kossans huvud möttes på halva vägen och hennes huvud var hårdare.
Husbonden har varit stark och vältränad och har på det sättet klarat sig i ett av det mest olycksdrabbade yrken som finns men visst har jag haft hjärtat i halsgropen mer än en gång.
Jag har sett honom släpas efter kor och hästar, sett honom slänga kor mer eller mindre på rygg i värsta rodeostil, han har aldrig haft vett på att släppa taget.
En hundrakilos säck på ryggen uppför en trappa till sädmagasinet.......ssssssss Magnus Samuelsson, släng dig i väggen.
Nu ropar han att frukosten är färdig så nu slutar jag för denna gång!
mvh R

fredag 17 april 2009

Teknikens under

Har fortfarande inte köpt någon ny mobiltelefon och klarar mig egentligen alldeles utmärkt.
Kan bara påminna mig en gång som jag saknat den och det var i möbelaffären då jag skulle behövt ett mått.
Barnbarnet, 10 år, har fått ny telefon, den tredje, och är ständigt upptagen med den.
Jag bad att få titta på den och sa att det kanske var en sådan jag skulle ha.
Då tittade han på mig och sa: "Nä, nä, nä den är alldeles för avancerad för dig!"
Bara för det ska jag köpa en som är strået vassare!
Och lära mig den!
Om så tummarna blir blåa!
Det var väl ändå greve djävulen!
mvh R

onsdag 15 april 2009

Har funderat länge......

... på en sak.
Varför bloggar man?
Jag googlade på frågan och ..........herrejösses!
Anledningarna var ju fler än jag hade kunnat läsa.
En annan fråga: varför läser människor BlondinBellas blogg?
Det är den mest lästa bloggen i Sverige!
Där står ju absolut ingenting! Dag ut och dag in!
Hur jag vet? Jag var inne häromdagen och gjorde ett svep för att kolla.
Vad säger det om intelligensnivån på dom som läser den.? Eller läser var väl att ta i, tittar på bilderna snarare.
Då kanske man ska vara tacksam att så få läser ens egen blogg.
Eller?
Nu körde jag allt ut hakan lite för långt kanske.
mvh R

måndag 13 april 2009

Storskog


En alldeles vanlig skog.

fredag 10 april 2009

Sillen....

....kan man inte vara utan. Inte till Påsk och inte annars heller för den delen.
Har fixat själv, bara två sorters dock.
Svartvinbärs- och Fransk löksill, båda enligt egen fatabur.
Ett tips: Vad gör man om man inte har tillgång till vinbärsblad? Jo, man noppar av de små knopparna på grenarna (som ska bli blad), knusar dom lätt i morteln och blandar med resten ingredienserna. Passa på att stoppa ner näsan i morteln för ett lyckorus.
Något annat som man inte kan vara utan är Gubbröra á la Carlström. Mina farföräldar gjorde den, mina föräldrar likaså och jag gör den.
Jag bjuder: Finhackat hårdkokt ägg, finhackad gul lök ca 1/3 av äggens massa, rökt kaviar efter tycke, jag använder den randiga och pappa använder Ejderns, hur mycket är svårt att säga men till sju ägg tar jag 1/3 stor tub. Vispgrädde så man kan röra till en lagom fast massa.
Kan ätas vid alla tider på dygnet. På mackan, på tallriken, med sked direkt från kylskåpet, you name it.
En bit kavring, ett salladsblad och en rejäl klick gubbröra är en utmärkt entré.
Har magen svårt att klara av rå lök så spola hacket i en sil under varmt vatten en liten stund.
mvh R

torsdag 9 april 2009


Liv och död.....


..... hör till vardagen på en lantgård.

Igår kväll kalvade den sista amkon som egentligen var en kviga.

Det gick inget bra.

Både husbonden och huliganen fick hjälpa till att dra fram kalven.

Den var stor men levde bara någon minut.

Det hjälpte inte med hjärtmassage.

Det var bättre förr, då hade vi veterinären fem minuters väg härifrån oavsett vilken tid på dygnet.

Idag ligger veterinärstationen flera mil härifrån och jourhavande kan vara en halv dag/natt borta.

Under tiden får djuret ligga och plågas och kanske dö.

Det är plågsamt för oss som djurägare att stå bredvid t ex en ko som med blicken ber om hjälp utan att man kan agera och samtidigt veta att det tar många timmar innan hjälp anländer.

Vetrinärskostnaderna har också stigit i höjden till svindlande summor. Inte minst för alla pålagor som staten ska ha.

Två-tre besök av veterinären och man är uppe i värdet av en ko.

Ett besök är lika med tre kalvar.

Kom sen och säg att svenska myndigheter ser till djurens bästa.

Svenska myndigheter ser endast till kronans mångfald!


lördag 4 april 2009

Den här bilden.....

... är tagen i maj förra året tidigt, tidigt på morgonen.
Ganska kallt och alldeles stilla.
Så gled solen över skogskanten och strålarna blandade sig med den lilla dimman som låg runt sjön.
Då såg det ut så här en kort stund.
Klicka på bilden så kommer du in i motivet.

torsdag 2 april 2009

reneesfotoblogg....
































När jag tittar på sidan idag så ser det väl inte ut som en fotoblogg precis.

Jag babblar ju mest.

Får råda bot på det!

Här kommer några vårbilder från förra året när isen går upp på sjön Mjörn.

Taget från västra sidan i höjd med Brobacken.

Brobacken som förresten har en mysig kaffestuga som en gång startades av en Ahlströmer (potatis), fantastiska utsiktställen över Brudsängen och ett naturum.

Bara någon kilometer därifrån ligger järnvägsstationen Anten med ångtåget på smalspår som går längs med sjön Anten till Gräfnäs med sin park och slottsruin på en udde i sjön.

Där finns flera serveringar sommartid och en badstrand

Vi brukar göra den turen minst en gång varje sommar och jag kan varmt rekommendera den för skönhetsupplevelser och historia staplas på varandra.

Barnen får sin beskärda del när loket ska vändas med handkraft på en karusell.

mvh R


onsdag 1 april 2009

Ett original.....


....var han förvisso.

Vad som egentligen var fel med honom vet jag inte men han hade ett rykte om sig att vara lite underlig.

Han kallades för Hårfager, för han liksom Simson, vägrade att klippa sig.

Trodde att krafterna satt i håret.

Det stora håret och skägget som var så fulla med löss så när han skulle in och äta på något bondställe där han gjort dagsverk så fick han lägga hatten på farstubron.

Vi barn tyckte oss se att hatten rörde sig, att lössen promenerade iväg med hatten.

Bondfruarna var noga med att sopa upp efter honom, både ute och inne.

Vi barn var lite rädda för honom men samtidigt nyfikna och föräldrarna sa att man skulle hålla sig på avstånd, särskilt småflickorna.

Om det fanns någon grund vet jag inte men han var nog en ganska ensam människa som inte var riktigt välkommen på gårdarna annat än för arbetshjälp.

I yngre dagar var han intagen på det stora hospitalet för sinnessjuka i Vänersborg.

En gigantisk anläggning med flera tusen intagna och lika många anställda.

Restad var stort som en småstad och var självgående ekonomiskt på många områden med eget jordbruk, trädgårdsmästeri etc.

På äldre dagar flyttade Gustaf Svensson, som han egentligen hette, in hos sin syster Hanna och det gick nog bra till att börja med men en dag så rann sinnet på honom och han slog han halvt ihjäl systern med en stekpanna.

Då blev han intagen på Restad för gott och blev kvar där till sin död 1973. Han blev 89 år.